Vi är barn av vår tid, eller?

Vi är barn av vår tid, eller är det så enkelt? Det är inte en helt lätt fråga när man tänker efter, tycker jag. Sci fi litteraturen har till exempel varit en stor del av mitt liv. Jag har läst många böcker och sett en del filmer. Det är en stor del av mig. Men… Så trots min känsla av att vara barn av min tid så strävar jag också efter att gå aktivt med in i nya tider.

Barn av min tid och samtida konst.

Under min tid som Intendent och konstpedagog på Borås konstmuseum arbetade jag under bl a Elisabeth Haglund. Hennes val av konstnärer till utställningarna vi gjorde, var ofta unga, samtida och från olika delar av världen. Många är idag etablerade och kända. Ämnen som ofta problematiserades var identitet och kön utifrån många olika aspekter. Från utställningen Runt om oss, inom oss 1997 var bl a Adriana Varejão , Jimmie Durham, Ann-Sofi Sidén, Chohreh Feyzdjou, Monica Girón, Liliana Porter och Fernanda Gomes.

Elisabeth gjorde att min konstsyn lyftes upp och vidgades mot hela världen. Inte som vi så ofta får presenterad för oss i Sverige.  År 1997 var social media och internet trots allt inte så närvarande i vår vardag. Konsthistoria eller konstvetenskap presenterade fortfarande konsten som relativt västerländsk med några undantag som exotiserades. Jag hade inte heller tillgång till den globala världen på samma sätt som jag har idag. Haglund vågade alltså lyfta fram konstnärer som politiserade och ifrågasatte rådande ordningar och dom kom från olika delar av världen. Men Haglund var ett barn av sin tid och med det i bankhuvudet är det kanske inte så konstigt att hennes utställningar hade detta innehåll, som jag uppfattade det.

Själv försöker jag hela tiden ha ett öppet förhållningssätt både till samtida bildkonst, konstvetenskap och konsthistoria. Men också till förhållningsätt vad gäller samhälle i micro-och macroperspektiv med allt vad det kan innebära. Jag lyckas naturligvis inte alltid med detta, men det är en önskan. En önskan som strävar om att få fortsatt inspiration och kreativitet för mitt eget skapande.

 

Vi är barn av vår tid – Konstvetenskap och konsthistoria och jag.

För att använda äldre konst så behövs ett frigörande av te x bildens dåtida kontext till viss del. Det är alltid med vår egen blick vi ser och tolkar, som jag ser det. Även om vi är skolade att analysera och tolka ett historiskt konstverk, så hamnar vi alltid i vår egen svär av medvetande. Då blir det, som jag ser det, vi själva med vår blick påverkade av samhälle, skolor och teorier som betraktar och återanvänder. Det skapar ganska stort tolkningsvärde till den som i sin tur betraktar min bild där inslag från både samtid och dåtid samsas i någon slags världsbild jag vill berätta om. Vi är barn av vår tid, men vår tid kan ses som en klot som splittras och fogas ihop pulserande och återkommande. Inget är fast eller låst i vår uppfattning och tolkning därmed heller tänker jag.

Men för att göra det tydligt för mig och för dig. Vi är barn av vår tid och jag helt klart av min. Men jag har också förmågan att följa med eller att backa. Och utifrån mitt perspektiv välja de tolkningar, det seende och det jag tycker är rätt, bra och värdefullt och göra det till mitt när det sätter sig i bilden. Men du kanske ser något annat.

 

Välkommen in.

https://torbjorndamm.se/